Advokat Reine Nelsons välkomst- och inledningstal:

 

Stiftelsen Anna Dahlbäcks minnesfond delar årligen ut pris till en person som med uppvisande av stort mod och civilkurage arbetat för mänskliga rättigheter någonstans i världen. Under minnesfondens ceremoni den 6:e september i Stockholm delades årets pris ut till den saudiarabiske advokaten och människorättskämpen Waleed Abu Al-Khair. Waleed sitter sedan 2014 frihetsberövad under mycket svåra förhållanden i Saudiarabien dömd till ett 15-årigt fängelsestraff för sitt arbete med mänskliga rättigheter i landet. Hans påstådda brottslighet utgörs till stor del av att han grundat en organisation som haft till syfte att verka för mänskliga rättigheter i landet. Han ansågs därigenom ha underminerat regimen och dess företrädare samt dessutom ha förolämpat domstolarna sedan han försvarat religiösa samvetsfångar och framfört kritik mot att fredliga dissidenter utsattes för förföljelse.

​

Den saudiska regimen är väldigt angelägen om att erhålla ett gott internationellt anseende vilket inte minst framgår av den sportswashing landet ägnar sig åt. Det vill säga att med sporten som språngbräda försöka skapa en positiv bild av landet i omvärlden. En siffra som figurerade för ett antal år sedan var att den satsningen då uppgått till 66 miljarder dollar. I en intervju med BBC förklarade landets sportminister, prins Abdulaziz Bin Turki Al Faisal, att landets satsningar på sport är till för att inspirera en ung befolkning att ägna sig åt fysisk aktivitet och motion, öppna upp landet för den internationella gemenskapen, öka turismen, skapa arbetstillfällen och erbjuda idrottsförbund tillväxtpotential. Just att bygga upp en positiv internationell bild av landet för att lägga grunden till en önskad utveckling är således ett uttalat mål för den omfattande sportwashingen. 

​

Yahya Assiri, grundare av den londonbaserade människorättsorganisationen ALQST – rättvisa på svenska - arbetar för mänskliga rättigheter i Saudiarabien och beskrev i tal under ceremonin att det inte går att verka för dessa rättigheter i landet överhuvudtaget. Många saudier, liksom han själv, som engagerat sig i dessa frågor har därför tvingats lämna landet. Antalet från regimen fristående aktiva personer i Saudiarabien inom området mänskliga rättigheter utanför landets fängelseportar uppgår idag till 0 (noll). Att ALQST har sin verksamhet förlagd utanför Saudiarabiens gränser beror på att samtliga inom organisationen omedelbart skulle gripas om de försöker verka i landet. Samtliga de som i likhet med Waleed fört fram något som uppfattas av regimen som oacceptabel kritik har fängslats, avrättats eller tvingats verka i exil. För att ge en bredare förståelse för hur den saudiska regimen agerar beskrev Assiri att regimföreträdare bl.a. noggrant gått igenom de domar som ett stort antal högt uppsatta domare meddelat och därvid kommit fram till att de sammantaget hade dömt ut alltför få års fängelse. Följden blev att domarna själva greps och lagfördes. Som svar på frågan hur det kommer sig att besökare i landet kunnat berätta hur de ”på gatan” mött invånare som verkar glada och nöjda svarade Assiri att om det framkommer att någon person i något som helst sammanhang framfört kritik som ogillas av regimen blir denne omedelbart frihetsberövad.  Antalet avrättningar i landet har dessutom ökat dramatiskt under 2024 och innefattar politiska brott som ”att äventyra nationell enhet” eller ”undergräva samhällelig säkerhet”. Det är inte nödvändigt för en fällande dom att det agerande som läggs en tilltalad till last är kriminaliserat vid tidpunkten när handlingen genomfördes. Assiri beskrev ett fall där en kvinnlig åtalad framförde just detta argument men dömdes till ett långt fängelsestraff då hennes agerande ändock uppgavs strida mot ”sunt förnuft”. Ett av flera verktyg i regimens verktygslåda för att godtyckligt kunna döma misshagliga personer är också lagparagrafer som är så luddigt utformade att det inte går att läsa ut vad som är straffbelagt. 

 

Under prisceremonin beskrev också den sedan många år i Sverige bosatta saudiska journalisten och författaren Hana Al-Khamri samt mellanösternanalytikern vid Utrikespolitiska Institutet, Bitte Hammargren, mycket initierat och initierat sin respektive bild av läget för mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Beskrivningar som fyllde ut och förstärkte den mörka bild av dessa frågor som Assiri givit. 

Sammanfattningsvis kan konstateras att samtidigt som landet gjort smärre lagändringar- t.ex. att tillåta kvinnor att ta körkort- som skulle kunna leda tanken till en utveckling mot ett mer tolerant samhälle ökar alltså avrättningar och repressionen mot oliktänkande till en nivå där det helt enkelt inte är möjligt att säga vad man tycker och samtidigt vara på fri fot i landet. Man kan konstatera att de runt om i världen - såväl inom sporten som utanför - som hjälper regimen i dess ambition att ”öppna upp landet för den internationella gemenskapen, öka turismen och skapa arbetstillfällen” sänder signalen till den saudiska regimen att den är på rätt spår. Och det spåret innebär således kontinuerliga brott mot mänskliga rättigheter och ökad repression med avrättningar och långa fängelsestraff.